PERSONLIGT PORTRÄTT - Lotta Gildebrand

BCF Dalarna kommer att presentera några porträtt på personer som inspirerar och motiverar andra utöver det vanliga

Publicerad 6 december 2020

Lotta 4.jpg

LOTTA GILDEBRAND

Vi träffas på ett hundcafé i Falun och samtalar ett par timmar över en kopp Rooibos te. Lotta tycker om att prata och har mycket intressant att berätta, vår utsatta tid räcker inte till. Hon är en sann hjältinna, en inspirationskälla, lever med spridd cancer i bl a skelett och lever, och har funnit strategier för att få ett värdigt liv med hög livskvalité. I den här intervjun och samtal delar hon med sig av sina bästa tips i ett avskalat och personligt porträtt.

Berätta om dig själv!

Jag är 58 år och kommer från Skåne, har pluggat i Umeå och flyttade 1987 till Falun med min familj, jag har man och tre barn, två barnbarn och en hund.

I nästan hela mitt vuxna liv har jag jobbat som svensklärare på ett högstadium men jag har även undervisat i hem- och konsumentkunskap. Jag har också provat att arbeta på muséer, Carl Larsson gården och Dalarnas museum. Det var roligt och meningsfullt att jobba som lärare, men det har också varit jobbigt, då det finns obegränsat med jobb att göra som lärare. Man räcker inte till och får ständigt kompromissa med sig själv, när är det bra nog?

Intressen

Att jobba med mina händer är roligt, jag tycker om att renovera, måla, baka mm Jag är också ute varje dag med hunden. Det betyder mycket att gå ut i skogen och få luft och motion.

Lotta berättar att hon älskar att dansa Lindy hop som är en busig och sprallig dans

Lotta Gildebrand

Lindy hop är en swingdans från 1920 och 1930 talet, den kallades tidigare för ”jitterbugg”, och dansen har också utvecklats till dagens bugg.

Jag är lite infektionskänslig och har tagit med mig 4 stora handspritsförpackningar och placerat ut dem i danslokalen och jag har bett mina dansvänner att sprita sig ofta. Då har de skämtat med mig att de behöver sprit för att dansa med mig!

De har varit fantastiska och förstående och anpassat dansen, och dansat försiktigt beroende på hur jag mår i kroppen.

På grund av Coronapandemin har jag fått ta uppehåll från dansen. Jag har istället köpt danskurser på nätet så jag kan dansa i mitt kök. Men det är inte samma sak. En dröm är att få dansa igen med en partner. Tyvärr dansar inte min man.

Du lever med spridd cancer. Hur hanterar du det?

För 13 år sedan fick jag bröstcancer, det var en lindrig form och för 5 ½ år sedan kom cancern tillbaka igen, och den här gången, spridd cancer i stora delar av kroppen, min tillvaro rasade totalt. Det var en period med otroligt mycket dödsångest.

Men med hjälp av en psykolog och en diakon i sjukhuskyrkan, hittade jag strategier som har hjälpt mig till ett liv med mycket hög livskvalitet

Lotta Gildebrand

Jag var helt enkelt tvungen att hitta strategier att hålla mig i, för att inte ångesten helt skulle förmörka mitt liv. Det fungerar för det mesta. Men när jag ändå inte lyckas hålla demonerna borta, försöker jag vända på tankarna, och istället känna tacksamhet över den fantastiska vård vi har i Sverige, vilket gjort att jag faktiskt lever.

Många cellgiftsbehandlingar

När min läkare berättade att jag skulle få cellgifter, bröt jag ihop. Jag kunde inte tänka mig något värre. Idag har jag fått över 100 cellgiftsbehandlingar (sju sorter) i en följd, och tack vare bra premedicinering har jag mått mycket bättre än jag förväntat mig. Oftast riktigt bra. Det ger en del biverkningar.

Lotta skojar och säger att hon borde fått medalj från onkologen efter den 100:e behandlingen.

När en cellgiftssort slutar fungera har hon fått en ny sort. Jag har nog haft biverkningar i alla kroppens delar, från hårfästet ända till tånaglarna. Just nu har jag paus från cellgifterna för att vila ifrån dem och har fått hormonbehandling i form av sprutor. Även dessa ger en massa biverkningar som t ex munblåsor och inledningsvis värk som nu inte finns kvar.

Lottas tre strategier som hon har för ögonen VARJE dag

1.Acceptera

En psykolog visade mig en lapp en gång där det stod:

acceptera, acceptera, acceptera.

Det har hjälp mig väldigt mycket. Jag kan inte styra över att jag är sjuk, det överlåter jag åt sjukvården. Jag måste bara acceptera min situation och jag KAN påverka min livskvalité.

2.Hålla igång

Då man får cellgifter påverkas alla celler i kroppen. Musklerna bryts ner och konditionen försämras. När jag insåg det, bestämde jag mig för att försöka motverka konditionsbortfallet. Jag är inte direkt någon som gillar träning, men jag tänkte att jag skulle kunna må bra av att kämpa; kanske kunde jag bevara lite kondition, och jag gissade att det kunde vara bra att ha lite muskler som stabiliserade mitt sköra skelett. Därför bestämde jag mig för att hålla igång så mycket som dagsformen tålde, och då gärna kämpa lite extra. Det fick bli dans och promenader. Det kan vara ett varv runt huset, men oftast en promenad i skogen med hunden.

Jag har en energisk väninna, Eva, som ofta följer med på promenaderna. Jag kallar henne för min PT. Hon går snabbt, och när jag blir alltför andfådd, saktar hon in i någon minut för att sedan öka farten igen. Det är förstås jobbigt, men jag tror att hennes insats faktiskt är en av de viktigaste faktorerna till att jag trots allt är så pigg. Ett stort tack, Eva!

3.Sova 

Jag har otroligt mycket som spökar i kroppen, obehag av olika slag, te x domningar, men det är inte smärta. För att jag ska orka hantera denna situation behöver jag sova ordentligt. Jag får svaga rogivande tabletter som hjälper mig sova. Sover jag inte så kommer demonerna och sätter klorna i mig och påverkar mitt mående. Att sova är också en nyckel till att jag mår så bra.

Andra tips från Lotta

Googla inte!

Lotta har googlat en gång och fick upp överlevnadsstatistik. Sen dess har hon inte googlat. Cancer är individuellt.

Det går inte att jämföra sig med andra

Lotta Gildebrand

Istället vänder hon sig till sin läkare som hon har fullt förtroende för och som hon litar fullständigt på. Han svarar på allt. Det är bättre att få svar på sina frågor av någon som kan ens sjukdom, än att googla. Även sköterskorna på onkologen är otroligt proffsiga både när det gäller vård och att trösta när det blir tungt.

Undviker cancerprat med andra drabbade

Jag klarar inte heller av att prata med andra cancerdrabbade som berättar ingående om deras resa, då tror jag att jag själv ska råka ut för samma sak. Det är svårt att vara med ibland på Bröstcancer- föreningensträffar då det alltid finns någon som pratar mycket om jobbiga detaljer kring sin cancer. Jag kan inte hantera det. Lika är det med Bröstcancerförbundets tidning, min man får läsa den först för att se om jag klarar av att läsa den. Han vet att viss information kan öka min oro, och detta är en strategi för att slippa den.

Avdramatisera

Jag vill avdramatisera cancer. Folk ser och vet att man är sjuk. Jag har valt att vara öppen och berätta för vänner hur det är. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Jag vill bara berätta statusen.

Var tionde vecka tar jag blodprov och röntgas, efteråt får mina vänner som bryr sig, ett sms där jag berättar om läget. Detta för att ingen ska dra sig för att våga prata med mig, då vet de.

Då jag blev sjuk ringde jag runt och berättade att jag blivit sjuk, jag ville att informationen skulle komma från mig. Detta bottnade i en rädsla att de inte skulle våga prata med mig. De flesta vännerna finns kvar och vi håller kontakten, men några vänner har dragit sig undan, undviker en, tar avstånd. Några pratar faktiskt inte alls med mig. Det gör fysiskt ont när människor drar sig undan från en.

Det har varit svårt att förstå att vänner plötsligt kan försvinna

Lotta Gildebrand

Särskilt när man behöver dem.

Däremot har min öppenhet öppnat många dörrar och jag har fått många fina, djupa samtal i högst oväntade situationer.

Min familj stöttar mig väldigt mycket, jag har också en syster som ställer upp och syr hättor och turbaner.

IMG_3247_resized_20201204_072931874.jpg

Att få cancer är ett cancerlotteri 

Jag vill inte ta på mig offerkoftan. Därför går jag inte runt och funderar på varför detta händer mig, om jag ätit fel eller stressat. Det är inte meningsfullt att anklaga sig själv! Det stjäl bara energi. Det är ett cancerlotteri att få cancer, så ser jag på det.

Dagbok

Dagbok skriver jag eftersom det är så lätt att tro att cancern har spridit sig så fort något nytt dyker upp. Tack vare dagboken kunde jag se att vissa saker dök upp med regelbundenhet, och då kunde jag släppa det.

Vad har livet lärt dig? Vad är viktigt?

Att jag inte behöver vara så duktig. Jag har alltid varit ambitiös. Nu tar jag genvägar och säger att det duger det här!

Det är viktigt för mig att ha rutiner. På morgonen skriver jag en lista med vad jag ska göra den dagen.

Idag har jag ett rikare liv 

Sedan jag blev sjuk tycker jag faktiskt mer om mig själv. Jag har ett rikare liv, det finns inga plikter, måsten, det är så befriande och mer avslappnat.

Jag investerar i att vara pigg och må bra. Mitt liv kretsar kring livskvalité, att få energi och ork.

Blivit modigare

Jag har faktiskt blivit modigare sen jag blev sjuk och har gjort några saker jag aldrig skulle gjort tidigare.

Jag har varit nere i Tuna Hästbergs äventyrsgruva (med brant klättring och zipline), jag har gått på takvandring på Uppsala slott. Inget i världen skulle fått mig till det tidigare!

Sen har jag gjort en resa med varje barn, och besökt London, Amalfikusten och Island. Det var mycket fina och för mig värdefulla resor.

”Fight cancer” smycke

När jag blev sjuk blev jag så arg att jag tänkte tatuera mig med texten ”Fuck cancer”. När jag berättade det för mina barn, påminde de mig om att jag varken gillar tatueringar eller “fula ord”. Istället lät jag en silversmed designa ett smycke där det står ”Fight cancer”. Det bär jag alltid när jag träffar min läkare, som en amulett.

Fight cancer

Lotta Gildebrand

Tacksam över allt jag kan göra

Jag ser livet ur ett nytt perspektiv, och är mycket tacksam över allt jag kan göra, trots min situation. Och jag är övertygad om att mina strategier verkligen har hjälpt mig att må så bra!

Efter intervjun

Sedan intervjun gjordes har Lotta åter åkt på att få cellgifter igen. Lotta berättar att hon för fjärde gången kommer att tappa håret. Hon har fått sju olika sorters cellgifter tidigare och berättar att man tappar inte alltid håret.

Lotta bifogar bild på några av sina fina hättor, de hänger nu på parad. Lotta tipsar om att på youtube kan man hitta tips på hur man knyter en snygg och annorlunda turban.

Lotta gillar sina huvudbonader och att tappa håret denna gång känns hanterbart.

flower.jpg

Aktiviteter

Aktiviteter

Bli medlem

Bli medlem